En riktig liten Buddha-groda med härligt rundad mage och lyckligt leende. Han är pytteliten men sprider mycket glädje!

Hur eller av vem grodan kom in i min samling har jag glömt, men nu är den här för att stanna.

Ett loppisfynd hösten 2007 är den här grodtelefonen som istället för ringsignal har ett kväkande ljud. Jag använder den inte (det kanske är fånigt) men den här grodan pryder sin plats!

Grodornas groda – Kermit the Frog – vinkar och vinkar. Hej!

På bilden syns inte hans lilla tunga och inte heller att han är lite fjunig över hela kroppen. När just den här Kermit kom till mig minns jag inte, men det känns som om han varit med nästan lika länge som min första groda, Mollbert från 1972.

Grodan Kermit och hans älskade Miss Piggy är ute och cyklar och där sitter Fozzie Bear på en bänk. Vippar man pennan lite fram och tillbaka ”cyklar” Kermit och Miss Piggy. Fozzie sitter bara och vinkar. Undrar om han är trött i armen efter alla dessa år?

Bakpå pennan – som fortfarande fungerar – står ”The Muppets”.

Den här grodan är ganska läskig – den är på väg att svälja min dotter!

Hon gjorde den här grodasken till mig på Mors dag 2004 och längst fram på tungan sitter en liten bild av henne själv! (Den ligger ner mot bordet på det här fotot.)

Sluuurp, sa grodan!

Kärleksfullare grodor får man leta efter! Som så många andra rara grodor i min samling har jag fått det här paret av min man.

Vem det är som har kronan får betraktaren avgöra!

Jag tror att det är en sån där ”cigarr” från kaveldun som den här grodan fått ett stadigt tag om. Varför den har en rosa hatt och ser ut som att den sjunger hellre än bra är en annan historia.

Min härliga väninna Maria tyckte att grodan var en bra julklapp till mig 2000. Och det tycker jag också!

En nyckelring till! Det finns ganska många nu i min samling. Den här grodan har dock en extra finess: Trycker man ner den gröna ”spaken” på ryggen åker övre delen av huvudet bakåt, grodan ”kväker” och en röd lampa tänds inne i munnen på grodan. Och så är den fint färgglad!

Tvi sicken rälig padda!

Med alla de där knölarna på ryggen måste den här grodan vara en padda. Den är dessutom gjord i en äckligt geléaktig plast som gör att den känns klibbig att ta i.

Om man har tråkigt kan denna lilla groda pigga upp. Den är inte större än att den kan gömmas i handen! Grodan rymmer inte mycket vatten åt gången, men den spottar långt.

Vad man sen vill träffa är valfritt! (Hi-hi!)